Igår var mamma, syster och jag och såg Patrik 1,5.
Underbar film med Gustav Skarsgård och Torkel Petersson. Efter filmen gick vi och tog en drink och diskuterade filmen.
Jag blev besviken på publiken för det var många som fnissade på helt fel ställen, som när de blev kallade bögar för sjuttielfte gången. När de kysstes första gången. När de hamnade i sängen och hånglade. När en av killarna grät.
Jag trodde att Sverige var mer i min inställning och inte ser det som något konstigt men uppenbarligen är det inte så. Syster sa att hon också fnissade med när de hamnade i sängen och sa att hon och fler säkert fnissade där för att "man vet ju att de inte är bögar"..men vem garvar när två tjejer(som säkert inte är homosexuella) hånglar med varandra överallt. Ingen! Det är tjejporr överallt och det är sååå accepterat men när det gäller två hånglande killar i en seriös film, har vi uppenbarligen inte kommit lika långt.
Det handlade om kärlek, starka känslor, återhållna känslor och jag satt i min biostol och blev rörd till tårar och såg dem som vilket annat par som helst och runtomkring mig satt folk och fnissade/skrattade/ ropade neeej, ja då blir jag arg!
Jag kan inte låta bli.
Filmen är menad att utmana fördomarna och det finns många som har dom kvar.
Tack o lov att jag inte såg Brokeback mountain på bio, det var säkert samma sak där!
2 kommentarer:
Man får kanske ta ett steg i taget, tänker jag. Vara glad över att det trots allt är accepterat med barn i samkönade relationer och att en sån film når en publik utanför pridefestivalen. annars håller jag med dig, såklart. All kärlek är bra kärlek.
JAG HAR TÄNKT PÅ SAMMA SAK. ALLA ÄR VI OLIKA LÄR OSS OLIKA FORT! HA H OPP GEINTE U OPP.
MÅSTE GAVRA NNU FÖR FIDDE VAR MED OCH SDBSJ SKREV DÄRAV DETTA KNAS. =)
Skicka en kommentar