tisdag 28 juli 2009

BRIS

Alla borde gå med i BRIS. Det hjälper så många barn och kostar 100 kronon per år!
Det är ju en flaska vin, ett biobesök eller en lunch på stan.

Gör som jag, gå in på www.bris.se/medlem

Du kan betala via kort, internetbank eller faktura.

Harry P


Bästis A, sömmerskan numero uno har sytt denna bedårande uggla till ugglegalna moi.
Han satt och väntade på mig i mitt tidningsfack när jag hade tjejmys förra veckan.
Är inte Harry p bedårande så säg?!:)

måndag 27 juli 2009

Pratat av mig lite

Idag har jag pratat av mig litegrann. Läkaren som är chef för vårdcentralen där puckot som inte ville hjälpa mig, är tillbaka från sin semester.

Hon var mycket förstående och varm. Hon lät mig prata igenom allt som hänt, hur jag hade blivit behandlad och hur jag uppfattade "doktorn".
Hur lätt jag hade fått diagnosen när jag väl kom in till akuten. Hon visste precis vad sjukdomen var när jag sa det och det lät nästan som om kanske redan hade hört något om detta.

Förfärad och förundrad skrev hon ner mina uppgifter och ska återkomma. Puckot är på semester två veckor till och hon skulle ta sig ett snack med honom när han kommer tillbaka. Jag sa att jag vill ha både muntligt och skriftligt svar på vad han har att säga för sig själv.
Det ska bli mycket intressant att höra vad han har att komma med.

söndag 26 juli 2009

Nere

Känner mig lite nere. Jag är så trött hela tiden. Svullen och konstig i magen.
Blä.

tisdag 21 juli 2009

Myseftermiddag



Jag och busan åkte ner på stan i em. Först hoppade vi in hos en frisör där hon fick komma in på en gång.
Topparna trimmades och sen fick hon tre lila slingor och glitterspray i hela håret. Lyckan total!

Sedan bar det av till bion och Ice Age 3. Den var bra, bitvis riktigt rolig men bör nog inte ses med massa barn runtomkring som sitter och komenterar allt och pratar högt. Inte för vuxna iallafall.;)

På vägen hem gick vi förbi Vaksala torg och inhandlade underbara grönsaker att fylla köket med. Ser det inte gott ut så säg :D

Jag ska tjata lite mer om Adissons

Läser nya saker på nätet varje dag och blir mer och mer förundrad över hur många saker min kropp har haft för sig som är kopplade till min nya diagnos.

Småsaker som att jag knappt haft någon behåring på ben och under armarna, att mina knän har varit så ömma i lederna. Att jag gick ner i vikt så lätt, jag fattade knappt att det var sant!
Minnet var inte vad det skulle vara heller. Jag tycker att jag alltid har haft ett bra minne, men veckorna innan diagnosen "slutade" hjärnan att funka.
Jag kom inte på vad ord hette, kunde inte förklara vem jag menade, hur jag mådde eller hur jag tagit mig till någon eller något.

Så många som har blivit anklagade att hålla på att få psykiskaproblem och att för hålla på att få ätstörningar. Samma lika här.

Det mest fantastiska är ju dock att alla dessa symptom har antingen redan försvunnit eller är på väg bort. Tyvärr så också med vikten, jag känner att jag lägger på mig för minsta sak jag äter. Inte lika roligt. Snart när jag har mera ork ska jag fylla min mp3 med bra låtar och gå ut och powerwalka:)

torsdag 16 juli 2009

Jag är slut som artist


Så brukar min kära mamma säga när hon är trött så trött. Precis så känner jag mig nu. Ändå har jag inte gjort särskilt mycket!
Jag var hemma på förmiddagen, cyklade sen kort bit till bästis A. Mysig pastalunch och fika.
Vi cyklade förbi Josefins farmor och sen handlade vi blommor på Vaksala torg.

Jag har planterat några blommor och är helt slut. Allt som allt har jag kanske rört mig 30 minuter på cykeln. För mycket?! Extra kortison togs redan vid lunch och det känns att det behövs igen.
Darrig och skakig. Trött i kroppen. Vill inte vara ensam. Jag har sovit en natt själv nu och sov jättedåligt. Inte kan man flytta hem till mamma och pappa igen ;)

Jag undrar hur länge det kommer att ta innan jag är invand med medicin och får tillbaka muskler och kraft.

Sköna saker är dock att jag har fått tillbaka min aptit och har gått upp två kilo igen. Min hudfärg är inte som på bilden, grådaskig som jag ser att jag alltid har sett ut nu, medans jag förut bara tyckte att jag alltid hade en "grundton". Haha!
Vilket skämt!
Mina händer och läppar är mer rosa än bruna nu. Så skönt!

Äntligen!


Igår var det äntligen efterlängtade, saknade premiären för Harry Potter and the half blood prince. Shit vad bra den är! Ska inte ge mig på att resensera(hur stavas det egentligen), men av mig får den toppbetyg! 15 av 10:)

lördag 11 juli 2009

Borta länge.. Långt!

Jag har inte bloggat på länge. Jag har varit hemma och mått så dåligt. Jag har varit snurrig, inte orkat gå, mina ben har knappt burit mig. Jag har kräkts, tappat kilon och bara mått piss piss.
Hela våren har jag varit så trött. Sjukt trött! Haft saltbegär som varit av det nästan sjuka slaget.

I veckorna som varit har jag förtvivlat sökt hjälp hos in vårdcentral hos en osympatisk och oviljande man. Han sa att jag skulle gå till jobbet och träffa folk så skulle det bli bättre. Jag kliver darrig på min cykel och vet inte riktigt hur jag har kommit till jobbet när jag väl är där.
Sitter i receptionen i 30 minuter och sen är det dags att springa och kräkas igen.

Jag får skjuts hem och min chef som ringer och skäller ut vårdcentralen åt mig.
Tillbaka till vc och samma hemska doktor samma em igen och lämnar flera prover.
Han säger att jag måste åka hem och ÄTA! Jag ser svag ut och måste få i mig näring. Jag har saltbrist och vattenbrist.
NEHEEEEJ säger jag. Vad försöker jag göra dagarna i ända och vad slutar det alltid i! Kräkningar och mer kräkningar.
"Det här måste vara psykiskt, Cecilia" säger min trevliga doktor och jag börjar nästan känns mig dum i skallen.

Efter att bästisar hälsat på mig och tagit med barnmat som jag inte får i mig ringer de senare på kvällen och gråter. Sjuksköterskan Andrea och tvillingen Caroline vill inte se mig som jag ser ut.
De packar in mig i bilen och kör till akuten. Där får vi vip behandling i kön och komma in i ett rum tidigt. En gudomligt snäll, varm och go läkare kommer in och frågar mig vad som hänt och jag får hjälp av A och C där mina ord inte räcker till, och för dom ord jag inte hittar för att jag har slutkopplad hjärna.

Han tittar lite finurligt på mig som om han har någon hemlis. Han säger att han vet precis vad det här är. Han har hittat sitt första fall av den mycket ovanliga och kroniska sjukdomen Addisons.
Även det blir för mycket och jag gråter lite. Jag har ju precis blivit smärtfri och nästan "av" med min endometrios.
Men nu vet jag ju att hjälpen är på väg.

Mycket har hänt sedan dess men hjälpen får man av kortison, och det är såna tabletter jag kommer att få äta resten av livet för att leva.
Sjukdomen går ut på att jag är allergisk mot mig själv och har fel på binjurarna.

När de mätte mina salthalter första gången hade jag 1,23. Det man ska ha egentligen är mellan 20-30. Jag kopierar in från Wikipedia. Alla mina symptom stämmer, allting fanns där och ändå kunde vc "doktorn" inte ställa diagnos.

"Patienter med Addisons sjukdom söker ofta läkare upprepade gånger för trötthet, muskelsvaghet och viktnedgång utan att få rätt diagnos. Typiska tecken vid Addisons sjukdom är ett uttalat saltbegär, som dock patienterna sällan avslöjar för den behandlande läkaren, och en ofta kraftig gråbrun hudpigmentering. Om sjukdomen står länge tillkommer besvär med lågt blodtryck, att det svartnar när man reser sig upp och till slut illamående, kräkningar och ett fullt utvecklat chocktillstånd"
Där var jag när mina vänner tog mig till akuten.

Obehandlad leder sjukdomen till döden, men prognosen vid behandling är mycket god.

Tack alla älskade vänner för all hjälp. Jag vet inte vad jag hade gjort utan er!!