Så brukar min kära mamma säga när hon är trött så trött. Precis så känner jag mig nu. Ändå har jag inte gjort särskilt mycket!
Jag var hemma på förmiddagen, cyklade sen kort bit till bästis A. Mysig pastalunch och fika.
Vi cyklade förbi Josefins farmor och sen handlade vi blommor på Vaksala torg.
Jag har planterat några blommor och är helt slut. Allt som allt har jag kanske rört mig 30 minuter på cykeln. För mycket?! Extra kortison togs redan vid lunch och det känns att det behövs igen.
Darrig och skakig. Trött i kroppen. Vill inte vara ensam. Jag har sovit en natt själv nu och sov jättedåligt. Inte kan man flytta hem till mamma och pappa igen ;)
Jag undrar hur länge det kommer att ta innan jag är invand med medicin och får tillbaka muskler och kraft.
Sköna saker är dock att jag har fått tillbaka min aptit och har gått upp två kilo igen. Min hudfärg är inte som på bilden, grådaskig som jag ser att jag alltid har sett ut nu, medans jag förut bara tyckte att jag alltid hade en "grundton". Haha!
Vilket skämt!
Mina händer och läppar är mer rosa än bruna nu. Så skönt!
5 kommentarer:
Kram gumman!
Ge det tid. Tror det kan ta sin lilla tid innan du är fit for fight igen.
Skönt att det verkar gå åt rätt håll ialla fall.
Kram
Hej!
Läste din historia om hur du fick diagnosen Addison. Om du visste hur mycket den påminner om min - och förmodligen många andras också!
Jag har haft Addison i tre år nu och sedan medicinerna blev rätt inställda lever jag i princip ett helt vanligt liv.
Hoppas du snart också är där.
kram
Karina!
Kram till dig vännen,
hoppas du känner dig piggare snart! /Camilla
Hej på dig! Här har du en Addisonkompis, jag har precis fått min diagnos också. Ställer mig samma frågor som du. Det är mycket nytt att förhålla sig till! Men vi ska greja det, ellerhur? Jag skriver också på Addisonföreningens blogg. Tillsammans ska vi sprida info! Himlarns vad bra att du bloggar om det också! För mig gav det mycket att läsa andras historier. Hoppas du mår så bra du bara kan!! Caroline
Skicka en kommentar