Jag bestämde mig för ganska många år sedan, medans Jossan var liten att jag skulle donera ägg. Jag såg en dokumentär om äggdonation när det blev lagligt i Sverige och hur många det är som behöver ägg.
Jag pratade med sjukhuset och fyllde i papper, men i samma veva fick jag min endometrios diagnos. Här är jag nu vad som känns som tre triljoner(i endo år) år senare och är på väg att göra hysterektomi.
Det känns lite sorgligt att jag aldrig hann må tillräckligt bra för att donera. Jag har även tänkt tanken att jag inte vill sätta fler barn till världen som kan vara flickor och få endometrios. Min läkare sa "så får du inte tänka" men hur ska jag kunna undvika det? När jag lever med min förbannade endo 24 timmar om dygnet är det svårt att inte tänka så.
3 kommentarer:
Vad synd att du inte fick donera, eller rättare sagt har kunnat pga din smärta. tycker att bara tanken är guld värd, och din läkare har rätt!
PUSS!
Jag funderade också på det då jag steriliserade mig eftersom jag inte själv ville ha fler barn men tänkte att kanske nån annan där ute i landet kunde få användning för dem.. men så fick jag giftstruman och man är ju inte lämplig som donator om man har ärftliga sjukdomar... så då blev det som det blev.
Men du... det viktigaste är ju att DU får må bra nu! Vet vilket helvete det är att alltid ha ont och du förtjänar att slippa det där tycker jag. Har du fått tid för operation än?
Kramar
Nettan
Jag förstår precis!!! Gick i samma tankar själv... Men vännen, ta dig själv i första hand!! Det skulle vara skoj att maila, om du vill, adressen finns på min blogg. Änglakramar Skruttet
Skicka en kommentar