Idag började Josefin på sexårs. Hon fladdrade omkring här på morgonen, speedad och kunde inte komma iväg snabbt nog.När vi kom dit blev hon tyst som jag aldrig har sett henne förut. Hon satt på sin lilla stol, blicken rakt fram och såg nästan ut som om hon skulle kräkas.
När fröken ropade hennes namn först, så fick hon en mini nick till svar.
Alla barnen skulle tå upp och göra lite gympa men Jossan kom springande till mig och pappa och vägrade släppa.
Det här är ju inte min Joss!!
Alla gick ut på gården för att lyssna på ett litet tal av rektorn, de fick glass och sen fick Jossan syn på två flickor från vår gård.
Då var blygheten som bortblåst! Hon lekte och sprang och skrattade och var sig själv igen.
Pheeeww!!
Nu ska vi festa på en ica pizza till lunch och hejja på Holm i höjdhopp! :D
3 kommentarer:
ja, det kan bli överväldigande, den där första dagen i skolan. :)
Min minsting började första klass igår. Huvva vad tiden rusar. :)
Men, men, men lilla stumpan då! Hon har ju laddat hela sommaren, och inte riktigt vetat vad det var, hur det skulle vara. Kan inte ens tänka mig henne blyg och tyst. Älskade vännen, det var tufft. Skönt att hon fick se några kända ansikten.
Hoppas det känns bra fär mor och far!
KramC!
Som jag sade på tel; en sund reaktion tycker jag. Pejla in läget och alla nya människor. Hon kommer få så kul och det kommer gå så bra. Det är ju världens bästa Josefin! Kan inte FATTA att hon är så stor....tiden rusar.
Kram A
Ses imorrn!
Skicka en kommentar