söndag 20 november 2011

Känslor..

Det är svårt med känslor ibland. Jag har absolut inga problem med att visa kärlek. Det är det där med att gråta och vara nere.
Jag har aldrig varit en som gråter..inför andra. Jag har blivit extremt mycket blödigare sen jag fick barn.
Dock under alla hormonkurer och mediciner av alla de slag har jag tappat det där.
Jag kan se på hemska nyheter, läsa förfärliga saker som händer i världen och jag känner mig stum och avtrubbad.

Jag vet att det kan bli så av medicierna och då är valet åter igen, må bättre med medicin eller ha ont i magen. Alltid dessa sjuka val.

Ibland leker jag med tanken på att sluta ta alla hormoner och mediciner och gå in i riktiga klimakteriet. Det sägs att endometriosen ska bli bättre eller till och med försvinna då.
Men samtidigt, vem vill bli klimakterietant vid 37?!

Har ni några råd eller tankar?

3 kommentarer:

mia1973 sa...

Åh, jag känner ofta att jag bara vill sluta med alla mediciner, både hormonerna och smärtisarna. Men jag vet ju också att det inte håller, smärtan skjuter iväg på studs....Men i tankarna finns den tanken på att sluta ofta.

Jag önskar jag kunde ge dig råd, men det kan jag inte. Men jag var helt utan hormoner i två månader och det var då jag upptäckte hur lycklig jag blev, sådär sprallig och pirrig igen. Men för endon var det rena rama kaoset. Inte bra. Men nej, klimakterietant vid 37 är ingen hit...

Och HELA TIDEN dessa val...det gör mig lite smått galen ibland. Ja, jag vet verkligen inte, man får göra sina val. Men jag väljer, just nu i alla fall, att fortsätta med någon hormonmedicin, för magen gör FÖR ont uten. Men det är mitt val. Just nu, idag. Om en vecka kanske jag väljer annorlunda...

Jag hoppas du hittar din väg att gå.

Massa kramar Mia

skruttet sa...

Ja alla dessa sjuka val - alltid!! Pest eller kolera... Under en period med mycket "prova - vänta,se" chockade jag kroppen och tog ett uppehåll med hormonerna och lät kroppen totalt vila och nollställas! Det var bland det bästa jag gjort! Jag fick veta hur det egentligen skulle kännas när man mår bra :)

Man ska nog dock vara försiktig med att upprepade gånger börja, sluta och börja igen... Lär inte vara bra för kroppen.

Men ett par månaders uppehåll kan nog säkert vara bra! Jag började sedan med låg dos och ökade successivt sedan. Och visst känner jag av de typiska klimakteriebesvären i bland. Men de är ju övergående alltsom oftast.
Inget kan väl bli värre än den helvetiska endosmärta du bär på sgs dagligen??
Hoppas du finner svar på dina funderingar!!

Varma, varma Änglakramar!!

Maria sa...

det låter som bra råd de där ovan kan tyvärr inte hjälpa så mycket i detta fallet då jag inte vet riktigt vad du går igenom. Men att gå in i klimakteriet vid 37, tjaa är det så "farligt" egentligen, efter den kanske du mår toppen? Tar du dina hormoner och med "bara" för smärtan eller är det för att inte gå in i klimakteriet? finns det några garantier att du blir bättre efter? Kan du inte rådfråga läkare... usch gumman hoppas iallafall att det löser sig för det bästa. kramar