Jag har alltid gillat Michael. Hade en liten "crush" på honom när han var med i "Family Ties" och sen "Tillbaka till framtiden"-filmerna.
Men boken är intressant på flera plan. Han skriver mycket om sin parkinson. Hur det påverkat hans liv, på många sätt possitivt.
Känns som om jag kan förstå min pappa mer. Pappa är dålig i sin parkinson nu, men pratar inte mycket om det.
Frågar jag hur pappa mår säger han bara
- Det är bara skit med gubben idag.
Frågar jag pappa om han vill ha något säger han
- En ny kropp.
Jag hör från många människor hur duktig jag är som kämpar med både min endometrios och min addison.
Men pappa har det sju resor värre. Kunde jag skulle jag ta hans krämpor också.
Parkinson, njurar, höft och allt!
Tänker ofta på att saker blir vad man gör det till. Jag har också min skitdagar men är till 99% glad och rätt nöjd. Precis som Michael J Fox skriver så är det hans parkison som trots allt gjort honom till
en "lucky man"..