onsdag 24 april 2013

Nere, långt nere

Det är ganska nere just nu. Det har varit/är en så lång period med smärta nu och det tär på kroppen, orken och humöret. Igår steg det lite över kanten och jag blev riktig ledsen.
Grät för första gången på jag vet inte hur länge.
Stackars lilla Josefin var den som tröstade.
-Men mamma, GRÅTER DU?

Kanske bra att visa sig mänsklig inför sitt barn.. En remiss ska ha varit på väg till smärtkliniken sedan flera veckor tillbaka. Det har varit mitt hopp, att kanske få något till hjälp där.
Nu är remissen puts väck(har den skrivits alls) och det tar minst tre veckor innan jag kommer dit.
Det i sig är inte lång tid, den vanliga kön är på flera månader, men när jag mår som jag gör och har haft så ont så länge som nu känns det som eoner bort.

Hoppas det går uppåt snart, det finns några ljusstrålar. Jag har min finaste bästaste Josefin på heltid, och hon fyller snart 11 år! När blev hon så stor??

2 kommentarer:

mia1973 sa...

Usch vad segt.... Hoppas du får tiden snabbt. Jobbigt med remisser som "kommer bort"....

Jag tror att det är viktigt att visa sina barn att man kan bli ledsen, det är liksom en del av livet och det är okej. Mänskligt. Har själv gråtit inför mitt barn och ja, det känns konstigt men ibland oerhört befriande.

Och som du säger, hur snabbt växer dom upp, dom små liven?? Snart flyttar dom väl hemifrån???

Kramar <3

KarolinaA sa...

Om du vill kan du kolla på "mina vårdkontakter" om det är någon remiss skriven, det enda du behöver är en kod eller e-legitimation.
Styrkekramar till dig