Ibland känner jag mig så otillräcklig. När jag tänker på mina somrar jag hade som barn och tonåring med familjen. Vi kuskade land och rike runt i husvagn, på orientering och jag har sett alla landskap som finns i Sverige!
Vad som kändes som en hel sommmar åkte vi omkring bland alla fjordar i Norge och det var bland det vackraste som jag har sett.
Jag kommer inte kunna visa allt detta för Josefin. Jag har ingen att åka på dessa resor med, jag har inget körkort eller bil så jag kan åka någonstans.
Det känns som om jag berövar Josefin på en stor del av hennes barndom när jag inte kan visa henne detta. Visst åker vi till Stockholm varje år och går på olika museeúm men hur kul blir det år efter år.
Jag ska jobba hårdare och spara mer pengar så kanske vi kan tågluffa runt norden nästa sommmar, bus och jag!
